”Den omskrivna versionen av visan ”Ute blåser sommarvind” är en känslostark, poetisk och melankolisk skildring kring upplevelsen av att växa upp och växa in i patriarkala strukturer. Textraderna målar upp en träffande tydlig bild av den smärtsamt tidiga självmedvetenheten, självkritiken och sköra självbilden som orsakas av exponering av normer och ideal redan från barnsben. Texten och den bild som målas upp genererar igenkänning, tankar och reflektion, och i kombination med den vackert minimalistiska och melodiska musik som en vaggvisa ofta karaktäriseras av lämnar den inget öga torrt.”